Utdrag ur Ibn Radjab al-Hanbalis
kommentar på Gabrielstraditionen
ur verket Djâmi’ al-’ulûm wa l-hikâm
I översättning från engelska av Bilal.se

I den kända Gabrielstraditionen (hadîth Djibrîl) förklaras religonen Islam i tre delar, islâm, imân och ihsân. Här nedan följer ett utdrag ur Ibn Radjabs kommentar på den andra delen, imâm, rubriker inom klammer är ditlagda av översättaren:

Han frågade igen: ”Berätta för mig om îmân. ”Profeten svarade: ”Det är att du tror på Gud, på Hans änglar, Hans böcker, Hans budbärare, på den yttersta dagen och på det förutbestämda – det goda såväl som det onda i det.” Han svarade: ”Du har sagt sanningen.” Och han sade: ”Berätta för mig om ihsân.[1] Sahîh Muslim

Vad gäller imân – tro – har profeten – över honom vare Allâhs frid och välsignelser – förklarat i denna tradition (hadîth) som inre tro med orden, ”Det är att du tror på Gud, på Hans änglar, Hans böcker, Hans budbärare, på den yttersta dagen och på det förutbestämda – det goda såväl som det onda i det.” Allâh har nämnt îmân i Sin Skrift med dessa fem grundläggande principer på många platser, så som i Hans den Upphöjdes ord:

Sändebudet tror på vad hans Herre har uppenbarat för honom och de troende med honom. De tror alla på Gud och Hans änglar och Hans uppenbarelser och Hans sändebud utan att göra skillnad mellan Hans sändebud. [2] [Koranen, al-Baqarah 2:285]

Och Han, den Upphöjde, säger:

Sann fromhet äger den som tror på Gud och den yttersta dagen och änglarna och uppenbarelsen och profeterna … [3] [Koranen, Kapitel 2 al-Bagarah [Kon] vers: 177]

Och Han, den Upphöjde, säger:

De som har tro (îmân) på det som är dolt för människor, de som förrättar bönen och som ger åt andra av vad Vi har skänkt dem för deras försörjning och de som tror på det som har uppenbarats för dig och på det som har uppenbarats före din tid och som har förvissningen om att det eviga livet [väntar]. [4] [Koranen, Kapitel 2 al-Bagarah [Kon] vers: 3-4]

[Tro på budbärarna]

Îmân, tro, på budbärarna nödvändiggör att man tror på allting av det som de har informerat oss om: änglarna, profeterna Skriften, återuppståndelsen [på domedagen – övers.] och på det förutbestämda (qadr) och på andra ting som de har informerat oss om som Allâhs den Upphöjdes attribut, den yttersta dagens attribut så som sirât [den smala väg som leder över Elden vilken de troende passerar över för att nå Trädgården medan hycklarna och de icketroende faller från ner i Elden – eng övers.], på [Paradisets] trädgård och på Elden.

[Tron på det förutbestämda]

Tron på det förutbestämda har två grader:

Den första graden är tron på att Allâh den Upphöjde har förkunskap om det goda och onda som gudstjänarna gör, deras lydnad och olydnad, redan innan Han skapade dem och förde dem till existens, att Han har vetskap om vilka av dem som är Trädgårdens folk och vilka som är Eldens folk. Han skapade belöning och straff för dem som kompensation för deras handlingar innan Han skapade dem och lät dem bli till och Han nedtecknade dem hos sig och att gudstjänarnas handlingar löper i enlighet med vad som tidigare är i Hans kunskap och i Hans Skrift [dvs i lawh al-mahfûz, den bevarade skrivtavlan där Allâh har nedtecknat sin förkunskap om alla ting – eng övers.]

Den andra graden är att Allâh den Upphöjde skapade gudstjänarnas alla handlingar, goda såväl som dåliga, otro (kufr) och tro (îmân), lydnad och olydnad och ville det åt dem. Detta är den grad som sunnahs och gemenskapens folk (ahl ul-sunna wa al-djamâ’a) bekräftar men som den fria viljans folk förnekar och avvisar.

Många av de första rätt handlande generationernas imamer sade, ”Resonera med den fria viljans folk om [Allâhs] kunskap och om de bekräftar den har de förlorat och om de avvisar den har de blivit icketroende (kuffâr)”. Med andra ord, den som förnekar den föregående kunskapen [som Allâh har] om gudstjänarnas handlingar som Allâh har portionerad den innan Han skapade dem till att vara de olyckliga [i bemärkelsen att deras slut är i Elden] eller lyckliga [i bemärkelsen att deras slut är i Trädgården] och att Han nedtecknade detta hos Sig i en väl bevarad bok,  har då förnekat Koranen och således blivit icketroende.

Om de bekräftar den men trots det förnekar att Allâh skapar tjänarnas handlingar och vill det åt dem med en förutbestämmande universell vilja [eng. ”decreeing cosmic will”] då har de besegrats få det som de bekräftar är ett bevis mot dem i deras förnekande.

[Handlingarna är en del av tron]

Om någon säger att profeten – över honom vare frid – gjorde en distinktion i denna tradition mellan islam och îmân och betraktade alla handlingar som en del av islam men inte îmân, medan den välkända ståndpunkten hos de rättfärdiga första generationerna och traditionernas folk [dvs ahl ul-hadîth – övers.] är att îmân är ord, handlingar och intention och att alla handlingar ingår i îmân. Ash-Shâfi’î  återger att detta var konsensus bland följeslagarna och de som kom efter dem och de som hade nått dem. [5] Dvs sahâba, tâbi’în och tâbi tâbi’în, m a o de tre första generationernas muslimer eller salaf us-sâleh.

De första rättfärdiga generationerna avvisade å det bestämdaste den som exkluderade handlingar från îmân. En del av dem som avvisade och motargumenterade detta och som ansåg att det var en innoverad fras var Sa’îd ibn Jubayr, Maymûn ibn Mihrân, Qatâdah, Ayyûb as-Sakhtiyânî, Ibrahim an-Nakha’î, az-Zuhrî, Yahya ibn Abî Kathîr och andra. Ath-Thawrî sade, ”Det är en innoverad åsikt och vi fann människor [innan oss] som hade en annan åsikt.” al-Awzâ’î sade, ”De av de första rättfärdiga generationerna som föregick oss gjorde inte någon distinktion mellan handlingar och îmân.”

’Umar ibn ’Abd al-’Azîz skrev till folken i de avlägsna provinserna, ”Îmân har plikter, lagliga aspekter och olika sunnah sådana att den som har uppfyllt dem har uppfyllt îmân och den som inte har uppfyllt dem har inte uppfyllt îmân.” Detta har nämnts av al-Bukhârî i hans Sahîh. Någon sade, ”Denna fråga är så som han sade.”

Det som visar att en handling är en del av îmân är Hans den upphöjdes ord:

Troende är enbart de som bävar i sina hjärtan då de hör Guds namn nämnas, och som känner sig stärkta i tron då de hör Hans budskap läsas upp, och som litar helt till sin Herre, de som förrättar bönen och ger [åt andra] av det som: Vi har skänkt dem för deras försörjning; dessa är de verkligt sanna troende… [6] [Koranen, Kapitel 8 al-Anfal [Krigsbyte] vers: 2-4 ]

I de två Sahîh böckerna finns det med Ibn ’Abbâs som källa att profeten – över honom vare frid – sade till ’Abd al-Qays representanter,

Jag beordrar er till att göra fyra ting: Tro (îmân) på Allâh, och vet ni vad tro på Allâh är? [Det är] vittnandet om att det inte finns någon gudom förutom Allâh, förrätta bönen, ge zakât, fasta under Ramadan och att ge en femtedel av krigsbytet. [7] [al-Bukhari & Muslim]

I de två Sahîh böckerna finns det med Abi Hurayrah som källa att profeten – över honom vare frid –  sade,

Îmân är mer än sextio grenar, av vilken den bästa är att uttalandet att det itne finns någon gudom förutom Allâh och den minsta av dessa är att ta bort ngåonting skadligt från vägen. Och blygsamhet är en del av imân.” Ordalydelsen är tagen från Muslim. [8] [al-Bukhârî & Muslim]

I de två Sahîh böckerna finns det med Abi Hurayrah som källa att profeten – över honom vare frid –  sade,

Den otuktige begår inte otukt och är troende (mu’min) medan han gör det, inte heller är den som dricker vin det medan han dricker det.

Om lämnandet av dessa allvarliga och felaktiga handlingar inte sorteras in under namnet îmân skulle han inte ha avvisat tillämpningen av termen îmân på den som gör någon av dessa ting, för en term är bara avvisad på grund av frånvaron av de element som hör till termen eller dess förutsättningar.

Vad gäller de som jämkar mellan dessa källor med hadithen där Djibrîl frågar om Islam och îmân, och de skillnader profeten – över honom vare frid – gjorde mellan dem och att han inkluderade handingar i islam snarare än i îmân

Sektion:

Vi har redan nämnt att handlingar omfattas i Islâm och även under Imân och vi har nämnt vilka yttre lemmarnas handlingar som inkluderas. Det inkluderar också de inre lemmarnas handlingar.
Således är en del av Islams handlingar [9]Detta sista stycke är Ibn Radjabs sammanfattning av en längre utläggning som följer på den där han diskuterar alla dessa element av tron utifrån verser ur Koranen och traditioner (ahadîth). … läs resterande: Att göra religionen (dîn) helhjärtat för Allâhs, den upphöjdes skull, att vara uppriktig mot Honom och mot Hans tjänare, att vakta sitt hjärta från att bedra dem eller avundas dem, eller känna illvilja mot dem eller någon annan form av skada.

Under Îmân är hjärtanas darrande vid hågkomsten av Allâh; och deras ödmjukhet då de hör Honom nämnas i Hans Skrift och att de ökar i tro av det; att deras tillit till Allâh är en verklighet; att de fruktar Allâh hemligt såväl som öppet; tillfredställelse med Allâh som herre, med islam som religion och med Muhammed – över honom vare frid – som profet; att de föredrar undergång med den djupaste smärta hellre än otro; att vara medveten om hur nära Allâh är Sin tjänare och alltid ha Honom i åtanke; att föredra kärleken till Allâh och Hans budbärare framför allting annat än dem;  att älska för Allâhs skull och att hata för Allâhs skull; att ge för Hans skull och att hålla tillbaka för Hans skull; att göra all sin rörelse och sin stillhet för Hans skull; att glädjas åt och finna lycka i sina goda handlingar och att känna oro och sorg över sina dåliga handlingar; att älska åt sin troende broder det man älskar  åt sig själv; att stödja och hjälpa dem och känna sorg över det som tynger dem.


Källor:
al-Hanbali, ibn Radjab, The Compendium of Knowledge and Wisdom [Djâmi’ al-’ulûm wa Al-hikâm], Turath publishing, London 2007.
Koranverserna är hämtade ur Bernström, Muhammed Knut, Koranens budskap, Proprium Sthlm 1998.
Information om denna utgåva av boken finner ni på Turath publishing. Där finns också ett 22 sidor långt utdrag ur verket (länken öppnar upp ett pdf-dokument) Den kan köpas i Europa via Azhar academy.
Lund 2021 08 24
Print Friendly, PDF & Email

Fotnoter:

Fotnoter:
1 Sahîh Muslim
2 [Koranen, al-Baqarah 2:285]
3 [Koranen, Kapitel 2 al-Bagarah [Kon] vers: 177]
4 [Koranen, Kapitel 2 al-Bagarah [Kon] vers: 3-4]
5 Dvs sahâba, tâbi’în och tâbi tâbi’în, m a o de tre första generationernas muslimer eller salaf us-sâleh.
6 [Koranen, Kapitel 8 al-Anfal [Krigsbyte] vers: 2-4 ]
7 [al-Bukhari & Muslim]
8 [al-Bukhârî & Muslim]
9 Detta sista stycke är Ibn Radjabs sammanfattning av en längre utläggning som följer på den där han diskuterar alla dessa element av tron utifrån verser ur Koranen och traditioner (ahadîth). Jag har valt att inte lägga ut någon översättning av denna sektion av samma anledning som jag bara lagt upp utdrag ur den övriga texten: för att du, kära hemsidebesökare, inte skall sitta och dega framför datorn utan istället av nyfikenhet och en önskan och att få ta del av hela paketet med vidsomar, insikter och lärdomar från en av ahl ul-sunnahs största teologer helt enkelt skall köpa dig ett eget exemplar av boken. Ja du bör, min vän, stänga av datorn helt och hållet, inte ens detgoda.se är skäl nog att hindra dig från att samla familjen eller vännerna runt omkring dig, ställa fram glasen med the, sänka belysningen, tända en rökelse, och läsa ur Ibn Radjabs fantastiska bok…
Kategorier: Tron (Iman)