Utdrag ur Ibn Radjab al-Hanbalis kommentar på Gabrielstraditionen

ur verket Djâmi’ al-’ulûm wa l-hikâm
I översättning från engelska av Bilal.se

*

Vad gäller ihsân har det nämnts på många platser i Koranen, ibland tillsammans med Imân, ibland tillsammans med Islam och ibland tillsammans med taqwâ eller rätt handlande.

Det står tillsammans med îmân i Hans den upphöjdes ord:

De som tror och lever rättskaffens skall inte göra sig förebråelser för vad de [förut] har ätit och druckit, om de fruktar Gud och [håller fast vid] tron [wa âmanu] och lever ett rättskaffens liv – ja ännu en gång [de skall ] frukta Gud och [sträva efter att] göra det goda och det rätta [wa ahsanu]. Gud älskar dem som gör det goda och det rätta. [1] [Koranen, Kapitel 5 al-Maida [Den Himmelska Måltiden] vers:93]

Det paras samman med Islam i Hans den Upphöjdes ord:

Nej … Den som med hela sitt väsen underkastar [man aslama] sig Guds vilja och som gör det goda och det rätta [muhsinu] skall få sin fulla lön av sin Herre och de skall inte känna fruktan och ingen sorg skall tynga dem. [2] [Koranen, Kapitel 2 al-Bagarah [Kon] vers: 112]

Det paras samman med gudsfruktan – taqwâ – i Hans den Upphöjdes ord:

Gud är med de som fruktar [attaqû] Honom och som gör det goda och det rätta [muhsinûn]. [3] [Koranen, Kapitel 16 an-Nahl [Biet] vers: 128]

Och det nämns för sig självt i Hans den Upphöjdes ord:

De som gör det goda och det rätta (ahsanû) skall få det högsta goda och mer därtill. ( [Koranen, Kapitel 10 Yunus [Jonah] vers:26] ))

Det är tillförlitligt etablerat i Sahîh Muslim från profeten – över honom vare frid – att förklaringen av ”… och mer därtill.” är betraktandet av Allâhs anlete i [Paradisets] trädgård, vilket är i enlighet med att Han gör det till en belöning för ihsâns folk då ihsân är att den troende skall dyrka sin Herre i världen med närvaro och med fearful vigilance som om han såg Honom med sitt hjärta och betraktar Honom i sin dyrkan.

Beläningen för detta är att få betrakta Allâh den Upphöjde med ögonen i det efterkommande livet. Det motsatta är det som Allâh den Upphöjde informerar oss om belöningen för de icketroende i det efterkommande livet:

Nej denna dag kommer de förvisso att beslöjas [lamahdjubûn] från sin Herre. [4] [Koranen, Kapitel 83 Al-Mutaffifin [De Som Snålar Med Mått Och Vikt] vers:15]

Vilket Han gör till deras belöning för deras tillstånd i världen, vilket är ackumulerandet av rost över deras hjärtan så mycket så att de beslöjas från kunskap (och insikt – ma’rifah) om Honom och från vaksamhet inför Honom i världen. Således är belöningen för det tillståndet att de beslöjas från att se Honom i det efterkommande livet.


Således indikerar hans – över honom vare frid – ord om ihsân: ”Att du dyrkar Allâh som om du såg honom…” att tjänaren dyrkar Allâh den Upphöjde på detta sätt, vilket är att ha i sinnet Hans närhet och att han är framför Honom som om han såg Honom, och detta gör det nödvändigt att man hyser fruktan och ett upphöjande [av Allâh]  så som det har återgivits i Abu Hurayras version, ”Att du skall frukta Allâh som om du såg Honom framför dig.” Det gör det också nödvändigt att man är uppriktig i sin dyrkan och att man anstränger sig för att göra den bra, hel och fullständig. Profeten – över honom vare frid – rådgav en grupp av sina följeslagare med följande råd, så som Ibrâhîm al-Hijri återgav från Abû ’l-Ahwâs att Abû Dharr sade:

Min nära vän [Profeten] – över honom vare frid – rådgav mig att frukta Allâh som om jag såg Honom, för [även] om jag inte ser Honom så ser Han mig.

Det har återgivits att Ibn ’Umar – må Allâh vara nöjd med honom – sade, ”Allâhs budbärare – över honom vare frid – tog tag i en del av min kropp och sade, ’Dyrka Allâh som om du såg Honom!;’” an-Nasâ’i återgav det. Det finns från en tradition av Zayd ibn Arqam … ”Var som om du ser Allâh för [även] om du inte ser Honom så ser Han dig.” [5] [Ibn Mubarak i az-Zuhd]

I Hârithas berömda tradition … frågar profeten– över honom vare frid – honom,

”O Hârithah, hur mår du denna morgon?” Han svarade, ”Denna morgon har jag blivit en sant troende (mu’min).” Han sade då, ”Tänk på vad du säger! För varje uttalande har en realitet.” Han svarade, ”Allâhs budbärare, mitt själv ogillar världen så det är sömnlöst om natten och törstigt under dagen, och det är som om jag betraktade min Herres tron framträda, och det är som om jag betraktade trädgårdens folk i trädgården och hur de besöker varandra i den, och det är som om jag betraktade eldens folk och hur de skriker i den.” Han sade då, ”Du har sett, så håll fast [vid det]. [Du är] en tjänare för vilken Allâh har lyst upp trin i hjärtat.” [6] [Ibn Abî Shaybah, at-Tabarânî i al-Kabîr, al-Bayhâqi i ash-Shu’ab]

[Vad gäller ”… För om du inte ser Honom så ser Han dig.”]

Vad gäller hans – må Allâhs frid och välsignelser vara över honom – uttalande: ”…[F]ör om du inte ser Honom så ser Han dig.” så sägs det att [denna fras] är som en orsak till den första. För när en tjänare kommenderas att fylld av fruktan vara uppmärksam på Allâh, den Upphöjde, i sin dyrkan, och att bära Hans närhet till Sina tjänare i minnet så att det är som om han såg Honom, kan detta vara svårt för honom och han kan söka hjälp i [att uppnå] detta genom sin tro på att Allâh ser honom och vakar över hans dolda som öppna göranden, hans inre och yttre och att ingenting är dolt för Honom.

Då han förverkligar denna nivå (maqâm) blir det lättare för honom att gå vidare till nästa nivå, i vilken det är en pågående insikt, med hans inre syn (basîrah), om Allâhs närhet till Sina tjänare och att Han är med honom till dess att det är som om han såg Honom.

Någon sade att det snarare indikerar att den som finner svårigheter i att dyrka Allâh, den Upphöjde, som om han såg Honom, låt honom då dyrka Allâh med insikten om att Han ser honom och vakar över honom, och låt honom vara blygsam inför Hans [Guds] betraktande av honom, så som en av de insiktsfulla (’arifûn) sade, ”Frukta Allâh så att Han inte blir [för dig] till den mest avskydda av de som vakar över dig.” En annan sade, ”Frukta Allâh i proportion till Hans makt över dig och var blygsam i förhållande till Hans närhet till dig.”

En av de kvinnliga insiktsfulla från de första generationerna (salaf) sade, ”Den som agerar för Allâhs skull på grund av bevittnandet (mushâhadah) av Honom är en insitsfull (’ârif) person, den som agerar för Allâhs skull på grund av vetskapen om att Allâh ser honom är en uppriktig (mukhlis) person.” Hon indikerade de två ovannämnda nivåerna:

Den första: Uppriktighetens nivå, vilket är att tjänaren bör agera i medvetande om att Allâh bevittnar honom, vakar över honom och om Hans närhet till honom. Då tjänaren försöker hålla detta i sitt medvetande i alla sina handlingar, som en grund för dem, då är han uppriktig mot Allâh. För när han försöker hålla detta i sitt medvetande i sina handlingar hindrar detta honom från att vända sig till andra än Allâh och att avse någon annan i sina handlingar.

Det andra: bevittnandets nivå, vilket är att tjänaren agerar enligt det som blir nödvändigt genom hans bevittnande av Allâh, den upphöjde i sitt hjärta, och det är att hjärtat blir upplyst av îmân och att hans inre syn tränger igenom till insikt så mycket så att det Osedda blir som om det vore framför hans ögon. Detta är förverkligandet [the reality of the station] av ihsâns nivå som indikeras i gabrielshadithen och människorna på denna nivå har olika grader beroende på styrkan i deras inre syn.

En del av kunskapens folk förklarade ”de högsta egenskaperna” som nämnts i Hans, den Upphöjdes ord,

”Enbart de högsta egenskaperna kan tillskrivas Honom i himlarna och på jorden…” [Koranen, Kapitel 30 ar-Rum [Byzantinerna] vers: 27]

med denna innebörd och på liknande sätt Hans, den upphöjdes ord:

Gud är himlarnas och jordens ljus. Hans ljus kan liknas vid en nisch där en lykta står… [7] [Koranen, Kapitel 24 an-Noor [Ljuset] vers: 35]

Vad som menas är, ”Hans ljus kan liknas vid en nisch” i den troendes hjärta, vilket är vad Ubayy ibn Ka’b och andra av de rättfärdiga tidiga generationerna har sagt. Traditionen, ”Den bästa delen av tron (îmân) är att du vet att Allâh är med dig varhelst du är” har redan nämnts, och traditionen, ”Vad är en mans rening av sig själv?” Han svarade, ”att han vet att Allâh är med honom varhelst han är.”

At-Tabarâni återberättade traditionen från Abû ’Umâmah att profeten – över honom vare frid – sade, ”Tre [människor] kommer att vara i Allâhs, den upphöjdes, skugga på återuppståndelsens dag på vilken det inte kommer att finnas någon skugga förutom Hans skugga; en man som vet att Allâh är med honom varhelst han vänder sig…” [at-Tabarânî i al-Kâbir]. Koranen uttrycker samma mening på många platser, så som hans den Upphöjdes ord:

Han är med er var ni än befinner er… [8] [Koranen, Kapitel 57 al-Hadid [Järnet] vers:4]

Och Hans ord:

När mina tjänare frågar dig om Mig, svara då att Jag är nära; jag besvarar den bedjandes bön när han ber till Mig… [9] [Koranen, Kapitel 2 al-Bagarah [Kon] vers:186]

Och Hans ord:

Vi är närmare henne [i.e. människan] än hennes halspulsåder. [10] [Koranen, Kapitel 50 Qaf [Qaf] vers: 16]

Autentiska traditioner återges där det rekommenderas att man skall anstränga sig för att vara medveten om denna närhet i sin dyrkan, så som hans ord:

”Om någon av er förrättar bönen håller denne en intimt samtal med sin Herre ” eller, ”Hans Herre är mellan honom och qiblah.” [11] [al-Bukharai, Imam Muslim]

Källor:
Al-Hanbali, ibn Radjab, The Compendium of Knowledge and Wisdom [Djâmi’ al-’ulûm wa Al-hikâm], Turath publishing, London 2007.
Information om denna utgåva av boken finner ni på Turath publishing. Där finns också ett 22 sidor långt utdrag ur verket (länken öppnar upp ett pdf-dokument)
Den kan köpas i Europa via Azhar academy.
Koranverserna är hämtade ur Bernström, Muhammed Knut, Koranens budskap, Proprium Sthlm 1998.
Lund 2021 08 28
Print Friendly, PDF & Email

Fotnoter:

Fotnoter:
1 [Koranen, Kapitel 5 al-Maida [Den Himmelska Måltiden] vers:93]
2 [Koranen, Kapitel 2 al-Bagarah [Kon] vers: 112]
3 [Koranen, Kapitel 16 an-Nahl [Biet] vers: 128]
4 [Koranen, Kapitel 83 Al-Mutaffifin [De Som Snålar Med Mått Och Vikt] vers:15]
5 [Ibn Mubarak i az-Zuhd]
6 [Ibn Abî Shaybah, at-Tabarânî i al-Kabîr, al-Bayhâqi i ash-Shu’ab]
7 [Koranen, Kapitel 24 an-Noor [Ljuset] vers: 35]
8 [Koranen, Kapitel 57 al-Hadid [Järnet] vers:4]
9 [Koranen, Kapitel 2 al-Bagarah [Kon] vers:186]
10 [Koranen, Kapitel 50 Qaf [Qaf] vers: 16]
11 [al-Bukharai, Imam Muslim]
Kategorier: Tron (Iman)