Av Shaykh ul-islâm Ibn Taymiyyah - I översättning från arabiska och engelska av Bilal.se


I traditionen från ’Abd Allâh bin ’Ubayd bin ’Umayr med sin far som källa som berättade från sin far att han sade till Guds budbärare – må Guds frid och välsignelser vara över honom:

”Vad är underkastelse (islâm)?

Profeten svarade, ”Att ge mat och att säga goda ord”

Han frågade då, ”Vad är tro (îmân)?”

Profeten svarade, ”Tolerans och tålamod.”

Han frågade, ”Vem är den bäste av muslimerna?”

Profeten svarade, ”Den som skyddar muslimerna från sin tunga och sina händer.”

Han frågade, ”Vem av de troende (mu’minûn) har den bästa tron (îmân)?

Profeten svarade, ”Den med bäst karaktär.”

Han frågade då, ”Vilken är den bästa försakelsen (hidjrah)?”

Profeten svarade, ”Att försaka det som Gud förbjuder.”

Han frågade, ”Vilken är den bästa bönen (salâh)?”

Profeten svarade, ”En lång tyst bön i vilken man är helt hängiven Gud (tûl ul-qunût)”

Han frågade, ”Vilken allmosa (sadaqah) är den bästa?”

Profeten svarade, ”Den fattiges ansträngningar (djahdu muqill) [för att betala den lagstiftade allmosan]. [1][Denna mening är översatt i parafras med den engelska mer förklarande översättningen av frasen djahdu muqill: When a man who posess little property can afford to give in payment the poor rate as … läs resterande

Han frågade, ”Vilken är den bästa strävan (djihâd)?”

Profeten svarade, ”Att sträva [för Gud] med dina tillhörigheter och ditt liv, tills din häst blir skadad och ditt blod blir spillt.”

Han frågade, ”Vilken tid är den bästa?”

Profeten svarade, ”Den sista delen av natten.”[2] [Musnad Ahmad (3/385); Sunan an-Nasâ’i (5/58) och ad-Dâramî (1/331). [Taymiyyah 1996:9. 1997:9]]

Det är känt att alla dessa nivåer är till var del ovanför den andre. Således är det oundvikligen så att den som försakar (al-muhâdjir) är troende (mu’min), på samma sätt som den som strävar för Gud (al-mudjâhid). Om detta sade [profeten], ”Tro (al-îmân) är tolerans och tålamod.” och han sade om underkastelse (islâm), ”Att ge mat och att använda goda ord.”

Och det första [dvs tro, (îmân)] förutsätter det andra [dvs islam] men inte det omvända.

Sannerligen är toleransen och tålamodet i [den troendes] karaktär i motsats till en muslims. Ibland kan en muslim låtsas bete sig som en troende (mu’min), medan hans verkliga beteende inte alls är tolerant och tålmodigt.

Profeten sade också, ”Den bästa muslimen är den från vars händer och tunga muslimerna är skyddade.” Och han tillade, ”den bästa av de troende (al-mu’minûn) är den med den bästa moralen.” Det är väl känt att den senare [dvs islâm] implikerar den senare [dvs tron, (al-îmân)] för om man har god moral så är andra muslimer skyddade från ens händer och tunga.

Källor:
Ibn Taymiyyah, Kitab al-Iman, Iman Publishing House, Bloominton, Indiana 1999
Ibn Taymiyyah, al-Îmân[kharadja al-hâdîthahu Muhammad Nâsir ad-Dîn al-Albânî], al-Maktab al-Islâmî, 1996
Ibn Taymiyyah, al-Îmân, Dâr al-Hadîth 1997
Print Friendly, PDF & Email

Fotnoter:

Fotnoter:
1 [Denna mening är översatt i parafras med den engelska mer förklarande översättningen av frasen djahdu muqill: When a man who posess little property can afford to give in payment the poor rate as required by law. [se Taymiyyah, 1999:22]]
2 [Musnad Ahmad (3/385); Sunan an-Nasâ’i (5/58) och ad-Dâramî (1/331). [Taymiyyah 1996:9. 1997:9]]