Om Tawbah | Troende! Vänd er i uppriktig ånger till Gud!

Om tawbah och kommentar till Koranens Kapitel 66 at-Tahrim [Förbudet] vers: 8 av Shaykh Abdullâh al-Ansârî

Det första steget [mellan människan och det verkliga Gudstjänandet] är tawbah, konversion eller ånger och bot, och tawbah antyder ett återvändande till Gud, den allsmäktige. Han säger:

Troende! Vänd er i uppriktig ånger [över era synder] till Gud! [Koranen, Kapitel 66 at-Tahrim [Förbudet] vers:8]

Shaykh Abdullâh al-Ansârî [1] skriver i sin Sâd Maydân : Tawbah är en milsten längs med vägen och en vägledning till framgång, skattens nyckel och medlaren för gemenskapen med den älskade [Gud], den största källan, förutsättningen för godkännande och källan till all lycka.

Det finns tre essentiella element i tawbah:

(a) Att skämmas i sitt hjärta och sinne;

(b) Att muntligen uttrycka ursäkter; och,

(c) Att avskilja sig från det onda och de som gör vad som är ont.

Tawbah är av tre slag:

1. Den lydiges tawbah: [2den lydiges tawbah är att ångra sig och göra bot när denne anser sin dyrkan vara något stort. Det finns tre tecken på detta: att man anser sig själv ha nått framgång endast på grund av sina egna goda handlingar; att man ser ner på syftet med sina goda handlingar; och att undvika att se tillkortakommandena i sin egen karaktär.

2. Den syndiges tawbahden syndiges tawbah är att ångra sig och göra bot när denne anser sin synd vara obetydlig. Det finns tre tecken på detta: att man anser sig själv vara förtjänt av förlåtelse; att visa tillfredställelse då man skadar andra; och att man har anknytning till och kontakter med dåliga människor.

3. Den insiktsfulles tawbahden insiktsfulles tawbah är att ångra och göra bot när han eller hon glömmer sitt tillstånd av Gudsmedvetande. Det finns tre tecken som visar på att man glömt tillståndet av Gudsmedvetande: att frånfalla sitt tillstånd av att betrakta sitt själv; att tillskriva betydelse och hysa en hög aktning för sina egna andliga erfarenheter (tillstånd, maqâm); och, att stanna upp [i sitt vägfarande mot det verkliga Gudstjänandet, övers. anm] på grund av erfarandet av lyckan i Gudskärleken.


Fotnoter:

[1]
Abd Allâh ibn Muhammad ibn `Alî Abû Ismâ`îl al-Harawî al-Ansârî al-Hanbalî (396-481 e h), korankommentator, tillhörig hanbali och efterföljare av salafiskolan och även shaykh inom tassawuf.

Han brukade dela ut sin förmögenhet en gång om året till studenter och stadsinvånare och han var orädd i att tala om sanningen inför härskare.

Han var också en fanatisk bekämpare av innovation (bid’ah) och han var ärkefiende till asharismen mot vilken han skrev boken Dhamm al-Kalâm.

Sâd Maydân, De hundra fälten, är en kommentar till innebörden i kärlek i versen:

Om ni älskar Gud, följ mig och Gud skall älska er…” [Koranen, Kapitel 3 al-i-Imran [Imrans Ätt] vers:31].

Boken återger al-Ansârîs lektioner under åren 447-448 e h vid den stora moskén i Herat i nuvarande Afghanistan i vilken man menar att han lade fram sin mest vältaliga utläggning av nödvändigheten av att följa den andliga vägen.


[2]
Det är också nödvändigt att påpeka att det shaykhen talar om här snarare är tawbah från tre grupper av andliga sjukdomar, medan den rent grundläggande tawbah, som al-Ansârî antytt i textens inledning, omfattar tre delar: 1, att avhålla sig från synden; 2, att ångra den; 3, att vara fast besluten att aldrig mer upprepa den.

Källor:
Abdullah Ansari Hirawi, Sâd Maydân, Islamic Book Foundation, Lahore
Koranverser enligt, Bernström, Muhammed Knut, Koranens Budskap, Proprius Sthlm 1998
Lund 2021 08 22
Print Friendly, PDF & Email
Kategorier: Tron (Iman)