I ALLAHS, DEN NÅDERIKES, DEN BARMHÄRTIGES NAMN

Månljus är reflekterat ljus

I tidigare civilisationer antog man att månens ljus hade sitt ursprung från månen själv. Idag säger vetenskapen att ljuset från månen är reflekterat ljus. Emellertid var denna sanning redan omnämnd i Koranen för 1400 år sedan i följande vers:

Välsignad vare Han som har smyckat himlens valv med stjärnbilder och där satt upp en [lågande] fackla [sirâj] och en måne som [återkastar dess] sken! (Koranen 25:61)

Det arabiska namnet för solen i Koranen är shams. Det återges också som sirâj som betyder ”fackla”, wahhâj som betyder ”vitglödande lampa” eller diyâ’ som betyder ”bländande ljus”. Alla dessa tre benämningar är passande beskrivningar för solen eftersom den genom inre förbränning genererar intensiv värme och ljus. Det arabiska namnet för månen är qamar och den beskrivs i Koranen som munîr vilket är en himlakropp som ger ifrån sig reflekterat ljus. Återigen passar den koraniska beskrivningen perfekt med månens sanna natur som inte ger ifrån sig ljus själv eftersom den är en overksam himlakropp som endast reflekterar ljuset från solen.

Det finns inte ett enda fall i Koranen då månen omnämns som sirâj, wahhâj eller diyâ’ och det finns inte ett enda fall då solen omnämns som nûr eller munîr. Detta innebär att Koranen erkänner olikheterna mellan solljusets och månljusets egenskaper [1].

Följande koranverser skildrar relationen mellan månens och solens ljus:

Det är Han som skapade solen som ett bländande ljus [diyâ’] [2] och månen [som återger dess] sken. (Koranen 10:5)

Ser ni inte att Gud har skapat sju himlar, som välver sig över varandra, och satt i deras mitt månen, som lyser [stilla med lånat ljus], och solen som en sprakande fackla [sirâj]? (Koranen 71:15-16)

Och Vi har välvt sju fast hopfogade [himlar] över er och [där] skapat en vitglödande lampa [wahhâj]. (Koranen 78:12-13)

  1. Bibelns författare gör dock ingen åtskillnad mellan månljuset som reflekterat ljus och solljuset som dess källa. Istället kan vi läsa om att solen är ”det stora ljuset” och månen ”det mindre”. Således läser vi i Bibeln att ”Gud gjorde de två stora ljusen, det större ljuset till att härska över dagen och det mindre till att härska över natten, och han gjorde stjärnorna.” (Första Mosebok 1:16).

  2. ”Substantiven diyâ’ och nûr är ofta synonyma i det att båda betyder ’ljus’; många filologer hävdar emellertid att diyâ’ (el. daw’) betecknar ett intensivare ljus och särskilt ’ett ljus som existerar i sig själv, såsom solen och elden’ – dvs. en ljuskälla – medan nûr avser ’ett ljus som för sin existens är beroende av ett annat objekt’ (Lane V, 1809, där Tâdj al-‘Arûs åberopas), med andra ord ett ljus som härrör från en yttre källa eller, som fallet är med månen, är reflekterat.” (Fotnot 10 till sura 10 [Jona] vers 5 ur Mohammed Knut Bernströms kommentar)
Källa:
Koranen och modern vetenskap - förenligt eller ickeförenligt?
Författad av Dr. Zakir Abdul Karim Naik [http://www.irf.net]
Lund 2021 09 04

[#SMSBilal] – [#islamSE] – [#bilalSE] – [#90sekunder]

Print Friendly, PDF & Email