I ALLAHS, DEN NÅDERIKES, DEN BARMHÄRTIGES NAMN

Detta var en del av arbetet Hedersmord – en verklig del av Islam? Läs och dela med dig tack

Kvinnans situation innan islams framträdande
Kvinnans situation innan Islam 
En skam och vanära att få en dotter

Finns det hedersmord i islam? Finns det stöd i Koranen och i profeten Muhammeds – må Guds frid och välsignelser vara över honom – samlade uttallanden (ahadîth) för sådana avskyvärda övergrepp? Eller är det tvärtom så att hedersmord och det som de innehåller av negativ kvinnosyn, övergrepp och förakt för människoliv och kvinnoliv i synerhet hör till den tid som i Islam kallas för jahiliyya, dvs okunskapens tid som rådde innan Islam uppenbarades för profeten Muhammed – må Guds frid och välsignelser vara över honom?

För att få svar på dessa frågor måste man börja från början…

Kvinnans situation innan Islam

jahiliyyan hade kvinnor mycket lågt värde. Till exempel kunde söner få sin fars hustrur i arv efter hans död (Doi 1997:143). Vidare samlade de rika männen på kvinnor i stora harem, och trots att det senare förekom även hos vissa muslimska furstars hov, är detta inte tillåtet i islam (Doi 1997:147). Det förekom att man bytte kvinnor med varandra. Till exempel kunde A gifta sig med Bs dotter som i utbyte gav A sin egen dotter (Doi 1997:157).

Skillsmässotraditionerna var också på samma nivå. Männen kunde i stort sett som de behagade förskjuta sina kvinnor och ta dem tillbaka och ibland hålla dem kvar i sitt hushåll utan att varken acceptera henne som hustru eller ge henne hennes frihet. En annan praxis var det som kallades halâla.

Mannen kunde då han skiljt sig från hustrun definitivt inte gifta om sig med henne såvida hon inte gifte sig med en annan man och s a s fullbordade äktenskapet med denne. Halâla gick alltså ut på att en man gifte sig med en kvinna enbart i syfte att ligga med henne och skilja sig igen så att hennes förra make kunde ta henne tillbaks (Doi 1997:182). Om denna förnedrande sedvänja sade profeten Muhammed – må Guds frid och välsignelser vara över honom: ”Må Guds förbannelse vara över den man som begår halâla och över den man som halâla ges till”. (at-Tirmidhi, cit i Doi 1997:182)

En skam och vanära att få en dotter

I det förislamiska arabien var det en skam och en vanära att få en dotter och traditionen bjöd att man begravde den nyfödda flickan levande. Samtidigt dyrkade man tre kvinnliga avgudar, Al-Lât, al-Manât och al-Uzzah, vilka man ansåg vara döttrar till Gud. Koranen talar om detta på ett målande sätt: 

Och de tilldelar Gud döttrar – Stor är Han i Sin härlighet – men åt sig väljer de vad de själva önskar. Då någon får höra den glada nyheten om en dotters födelse mörknar hans uppsyn och vreden kokar i honom; och han drar sig undan människorna i denna för honom dystra nyhet och han överväger om han skall behålla barnet trots förödmjukelsen och skammen eller begrava det i jorden. Hur vedervärdigt är inte deras sätt att tänka och döma? (Koranen, An-Nahl 16:57-59) 

Denna fruktansvärda sed att begrava nyfödda flickebarn i jorden hänvisas till även på andra platser i Koranen: 

…och den nyfödda som begravdes levande tillfrågas för viket brott hon miste livet. (Koranen, At-Takwîr 81:8-9)

Versen är tagen ur sammanhanget till en beskrivning av hur världen, som vi känner den, bryts upp inför domedagen och alla människor skall komma att inse resultaten av sina handlingar.

Ett slående exempel för de hedningar i Mecka som fortfarande höll fast vid sina barbariska seder var då det faktum att till och med den stumma lilla varelse, begravd levande utan någon som helst anledning, skall komma att få vittna mot sina mördare. Ingen skall komma undan sina brott. De följande raderna i kapitlet understryker allvaret i varningen om att alla själar skall få komma att få ta konsekvenserna av sitt handlande: ”…[när räkenskapens] böcker öppnas, och himlens förhänge dras undan och helvetets ugnar fyras under och paradisets görs synligt – då skall varje själ få veta vad den fört med sig till domen.” (81:9-13) 

Inte alla under den här tiden var dock okritiska till det här bruket. En av motståndarna till detta var Zaid Ibn ’Amr ibn Nufayl, kusin till ’Umar Ibn al-Khattab som senare skulle komma att bli islams kalif efter Muhammeds död – må Guds frid och välsignelser vara över honom. En annan av dessa var Sa’sa’ah Ibn Nâdjiyah at-Tamîmî som vann ryktbarhet för då han räddade flickor från att begravas levande i ökensanden utanför Mecka. Han lär ha räddat ett trettiotal flickor från detta öde genom att betala lösen till deras föräldrar. Sa’sa’ah antog också Islam då profeten Muhammed – må Guds frid och välsignelser vara över honom – trädde fram.

Dock var det stora flertalet fast i övertygelsen om att ett flickebarn förde med sig vanära och ekonomisk belastning. En vanlig orsak till morden på flickebarnen var rädslan för vanära om en dotter vid någon av de för den tiden vanliga räderna mellan de olika stammarna skulle föras bort och sedan komma att föredra sina bortrövare framför den egna stammen.[Bernström 1998:895] 

Islam tar alltså avstånd från detta grymma förfarande med döttrar. Att döda dem av rädsla för skam eller vanära – för att bevara sin heder – var något som religionen Islam förbjöd. Detta kommer – med Guds välvilja och stöd – att diskuteras vidare nedan. 

Detta var en del av arbetet Hedersmord – en verklig del av Islam? Läs och dela med dig tack

Lund 2021 08 30

[#SMSBilal] – [#islamSE] – [#bilalSE] – [#90sekunder]

Print Friendly, PDF & Email
Kategorier: SAMHÄLLET