Mohammad Ibn Abd al-Wahhâb
I översättning från arabiska och engelska av Bilal.se

Denna kunskap består i underkastelsen inför Gud med [kunskapen och insikten om att Gud är en, utan någon vid sin sida] tawhîd, och att hänge sig Honom med lydnad, och att göra sig fri från avgudadyrkan (shirk) och dess folk.

Denna kunskap är av tre grader:

1 – Islâm – underkastelse (och lydnad inför Gud)

2 – Îmân – tro (i hjärtat, tungans tal och i lemmarnas handlingar); och

3 – Ihsân – fulländandet av dyrkan.

Var och en av dessa grader har pelare.

Den första graden

Den första graden är Islâm – underkastelse (och lydnad inför Gud) – och den har fem pelare:

1 – Trosbekännelsen – ash-Shahâda: Det finns inte någon gudom [som äger rätten att dyrkas] förutom Gud och Muhammed är Guds budbärare – ash-Shahâda.

2 – Att förrätta bön – as-Salâh.

3 – Att betala allmosan – az-Zakât.

4 – Att fasta under månaden Ramadan – as-sawm ramadân.

5 – Att vallfärda till Guds heliga hus – al-Hadj [till ka’bah i Mecka].

Så beviset för trosbekännelsen är den Upphöjdes ord:

Gud själv vittnar – och så gör änglarna och de som har kunskap – att det inte finns någon annan gudom än Han, upprätthållaren av rättvisa och jämvikt; ingen annan Gud finns än Han, den Allsmäktige den Vise! [1] [Koranen, Kapitel 3 al-i-Imran [Imrans Ätt] vers:18]

Innebörden av detta är att det endast är Gud som är värd dyrkan, och att negationen ”att det inte finns någon annan gudom” inbegriper ett förnekande av alltings som dyrkas vid sidan om Gud, och bekräftandet, ”än Han” bekräftar dyrkan av Gud endast utan att sätta någonting vid sidan om Honom i denna dyrkan, på samma sätt som Han inte har någon vid sin sida i sitt herradöme. Den förklaring som kommer att klargöra detta är Hans den Upphöjdes ord:

Abraham talade till sin fader och sitt folk och sade: ”Jag avsvär mig allt ansvar för er dyrkan [av falska gudomar]! Jag dyrkar ingen annan än Honom som har skapat mig, och Han skall leda mig på rätt väg!” Och dessa ord yttrade han för att de skulle bevaras bland hans efterkommande, så att de [som avviker från den rena tron] skall finna vägen tillbaka. [2] [Koranen, Kapitel 43 az-Zukhruf [Guld] vers: 26-28]

Säg: ”Efterföljare av äldre tiders uppenbarelser! Låt oss samlas kring en regel, gemensam för oss och för er – att vi inte skall dyrka någon utom Gud och inte sätta något vid Guds sida och att inte erkänna andra människor som våra herrar och beskyddare i Guds ställe.” Och säg, om de vänder er ryggen: ”Vittan då, att det är vi som har underkastat oss Hans vilja.” [3] [Koranen, Kapitel 3 al-i-Imran [Imrans Ätt] vers:64]

Och grunden för vittnesbörden om att Muhammed – över honom vare frid – är Guds budbärare fins i den Upphöjdes ord:

Ett sändebud har nu kommit till er, ur era egna led. Tanken att ni kan drabbas av straff tynger hans sinne, alla hans omsorger gäller er. Han ömmar för de troende, full av kärlek. [4] [Koranen, Kapitel 9 at-Tawba [Ånge] vers:128]

Innebörden av vittnesbörden om att Muhammed – över honom vare frid – är Guds sändebud är att man skall lyda honom i vadhelst han påbjuder; att tro på och vittna om sanningen i allting han har meddelat oss, och att undvika vadhelst han förbjöd och att inte dyrka Gud med annat än med det han föreskrivit.

Innebörden av bönen och allmosan; och en förklaring av Guds enhet (tawhîd) återfinns i Hans den Upphöjdes ord:

Men inga andra påbud gavs dem än att dyrka Gud och Gud ensam med ren och uppriktig tro liksom de som i gångna tider sökte sanningen, och att förrätta bönen och att hjälpa de behövande. Detta är den sanna, i människans natur nedlagda religionens klara och evigt giltiga påbud. [5] [Koranen, Kapitel 98 al-Bayyinah [Det Klara Vittnesbördet] vers:5]

Och bevisen för fastan återfinns i den Upphöjdes ord:

Troende! Det är en plikt för er att fasta, liksom det var en plikt för de som levde före er – kanske skall ni frukta Gud. [6] [Koranen, Kapitel 2 al-Bagarah [Kon] vers:183]

Och bevisen för vallfärden återfinns i den Upphöjdes ord:

Vallfärden till denna helgedom är en plikt gentemot Gud för var och en som har möjlighet att genomföra den. Och den som förnekar sanningen skall veta att Gud är i Sig själv nog och inte behöver [någon eller något] i Sin skapelse. [7] [Koranen, Kapitel 3 al-i-Imran [Imrans Ätt] vers: 97]

Den andra graden

Den andra graden är Îmân – tro (i hjärtat, tungans tal och i lemmarnas handlingar):

Îmân består av mer än sjuttio grenar. Den högsta av dessa är att vittna om att det inte finns någon gudom förutom Gud, och den lägsta av dessa är att ta bort sådant som är skadligt från vägen. Blygsamhet är en del av trons grenar.

Trons pelare är sex: De är tron på

1 – Gud

2 – Hans änglar

3 – Hans skrifter

4 – Hans sändebud

5 – Den yttersta dagen; och på

6 – Det förutbestämda (qadar), vad som är gott och ont i det.

Bevisen för dessa sex pelare är Hans den Upphöjdes ord:

Fromheten består inte i att ni vänder ansiktet mot öster eller väster. Sann fromhet äger den som tror på Gud och den Yttersta dagen och änglarna och uppenbarelsen och profeterna och som ger av det han äger – vilket pris han än sätter på detta – till de anhöriga, de faderlösa och de behövande, till vandringsmännen och tiggarna och för att friköpa människor ur fångenskap och slaveri och som förrättar bönen och erlägger allmoseskatten och som håller sina löften och som bär lidande och oförrätt med tålamod och håller stånd i farans stund. De har visat att deras tro är sann; de fruktar Gud. [8] [Koranen, Kapitel 2 al-Bagarah [Kon] vers:177]

Beviset för det förutbestämda är Hans den Upphöjdes ord:

Allt har Vi skapat med rätta mått. [9] [Koranen, Kapitel 54 al-Qamar [Månen] vers: 49]

Den tredje graden

Den tredje graden är Ihsân – fulländandet av dyrkan.

Ihsân består av en enda pelare och det är att du dyrkar Gud som om du såg Honom; för även om du inte ser Honom så ser Han sannerligen dig.

Bevisen för detta är Hans den Upphöjdes ord:

Gud är med dem som fruktar Honom och som gör det goda och det rätta. [10] [Koranen, Kapitel 16 an-Nahl [Biet] vers: 128]

Och lita till den Allsmäktige, den Barmhärtige, som ser dig när du reser dig [ensam] och när du är [hos dem] och de faller ned på sina ansikten i tillbedjan. Han är den som hör allt, vet allt. [11] [Koranen, Kapitel 26 ash-Shu’ara [Poeterna] vers:217-220]

[O Muhammed!] Vilken fråga din uppmärksamhet än riktas mot och vilka Guds ord du än läser ur Koranen och vilket arbete ni människor än ägnar era krafter åt – är Vi vittne till allt från den stund ni griper er an med det. [12] [Koranen, Kapitel 10 Yunus [Jonah] vers: 61]

Beviset ur profetens – över honom vare frid – tradition är den välkända Gabrielstraditionen, som återgetts med ’Umar – må Gud vara nöjd med honom – som källa att han sade:

Vi satt tillsammans med Guds budbärare – över honom vare frid – en dag, då en man med snövita kläder och kolsvart hår kom till oss. Inga spår av resande kunde skönjas hos honom men ingen av oss kände honom. Han kom fram och satte sig ner hos profeten – över honom vare frid – med sina knän mot hans knän och lade sina handflator på ovansidan av hans lår och så sade han: ”O Muhammed, berätta för mig om Islâm.

Han svarade: ”Du har sagt sanningen.

Vi förvånades över att han ställde en fråga och sedan sade att han (profeten) sagt sanningen. Han frågade igen: ”Berätta för mig om îmân.

Profeten svarade: ”Det är att du tror på Gud, på Hans änglar, Hans böcker, Hans budbärare, på den yttersta dagen och på det förutbestämda – det goda såväl som det onda i det.

Han svarade: ”Du har sagt sanningen.” Och han sade: ”Berätta för mig om ihsân.

Han – över honom vare frid svarade, ”Det är att du dyrkar Gud som om du såg Honom, och även om du inte ser Honom så ser Han sannerligen dig.”

Han bad igen: ”Berätta för mig om domedagen!

Profeten svarade: ”Den som tillfrågas om det vet inte mer än den som frågar.

Han sade då: ”Berätta då för mig om dess tecken.

Profeten svarade: ”Att slavflickan föder sin egen härskarinna; och att du kommer att se barfota, oklädda och utblottade fåraherdar tävla om att bygga höga byggnader.”

Umar [fortsatte sin berättelse och] sade, ”Och så gick han sin väg och vi stannade kvar en stund. Då frågade [profeten]: O Umar, vet du vem frågeställaren var?’”

Jag svarade: ”Allâh och hans profet vet bäst.”

Han – över honom vare frid sade, ”Det var Gabriel, han kom till er för att lära er er religion.” [13]Sahîh Muslim

Källor:
at-Tamîmî, Mohammad Ibn Sulaymân, Mubâda al-Islâm, förlag/tryckår/ort ej angivet.
Abdul-Wahhâb, Muhammad bin, The Three Fundamental Principles, Minhaaj As-Sunnah Publ., Birmingham 2006

Lund 2021 08 24

Print Friendly, PDF & Email

Fotnoter:

Fotnoter:
1 [Koranen, Kapitel 3 al-i-Imran [Imrans Ätt] vers:18]
2 [Koranen, Kapitel 43 az-Zukhruf [Guld] vers: 26-28]
3 [Koranen, Kapitel 3 al-i-Imran [Imrans Ätt] vers:64]
4 [Koranen, Kapitel 9 at-Tawba [Ånge] vers:128]
5 [Koranen, Kapitel 98 al-Bayyinah [Det Klara Vittnesbördet] vers:5]
6 [Koranen, Kapitel 2 al-Bagarah [Kon] vers:183]
7 [Koranen, Kapitel 3 al-i-Imran [Imrans Ätt] vers: 97]
8 [Koranen, Kapitel 2 al-Bagarah [Kon] vers:177]
9 [Koranen, Kapitel 54 al-Qamar [Månen] vers: 49]
10 [Koranen, Kapitel 16 an-Nahl [Biet] vers: 128]
11 [Koranen, Kapitel 26 ash-Shu’ara [Poeterna] vers:217-220]
12 [Koranen, Kapitel 10 Yunus [Jonah] vers: 61]
13 Sahîh Muslim
Kategorier: TEOLOGI