I ALLAHS, DEN NÅDERIKES, DEN BARMHÄRTIGES NAMN

Kommentar till Esmail Moloudis insändare angående muslimska friskolor

Kommentar angående muslimska friskolor

Esmail Moloudi skriver i DN 13/5 2003 att ”muslimska skolor producerar hedersmord, barnaga, könsstympning och könsdiskriminering bland barn med invandrarbakgrund”. Han skriver också att ”religiösa skolor […] arbetar för könsdiskriminering, segregation och utanförskap”. Vad menar Moloudi? Har han tillgång till en undersökning som visar detta? Eller har han själv genomfört en sådan? I så fall vill jag ha besked om var jag kan ta del av den. Om inte bör Moloudi ta tillbaka sina påståenden.

Hade jag skrivit i samma negativa generaliserande ordalag om till exempel judiska skolor hade jag förmodligen blivit åtalad för hets mot folkgrupp. Tyvärr tenderar kategoriska omdömen om muslimer som grupp att i Sverige och även i andra västländer accepteras på ett sätt som aldrig skulle ha varit fallet om det gällt någon annan grupp.

Tvärtemot vad Moloudi påstår bektraktas grova tillmälen och generaliserande omdömen vad gäller just muslimer som legitima i Sverige. Av egen erfarenhet vet jag också att vissa exiliranier tillhör de mest onyanserade och rabiata i det hänseendet. Gissningsvis beror det på deras egna dåliga erfarenheter från sitt hemland, något som likväl inte befriar dem från ansvaret att vara sakliga och försöka inta helhetsperspektiv, särskilt inte de som är högutbildade socionomer.

Det är förvisso viktigt att granska friskolor och diskutera vilka undervisningsformer och pedagogiska verktyg som är bäst för barnen, men att ge sken av att religiösa skolor är alltigenom dåliga medan den skola som Moloudi kallar ”den moderna” är den bästa blir lite väl naivt och tyder på någon slags personligt grundad motvilja snarare än ett genuint intresse av att lösa problem. Den svenska skolan är i många avseenden sannerligen inte något föredöme.

Moloudi fäller ett par andra yttranden som kräver lite närmare granskning. Han säger att barn inte är religiösa eller politiska och tycks mena att religiösa skolor därför inte är bra. Vad menar han med det? Har inte den svenska kommunala skolan en politisk eller ideologisk inriktning? Naturligtvis har den det. Den bygger på att människan är en sekulär varelse som till exempel inte har några religiösa plikter. Det må man tycka är bra eller dåligt, men man måste vara medveten om att det endast är en av flera ideologiska inriktningar och inte nödvändigtvis den bästa.

Man kan inte kategoriskt påstå att religion inte är bra för barn. Man kan inte heller kategoriskt påstå att det bästa för barns och ungdomars utveckling är att könen alltid blandas. Jag skulle till exempel kunna påstå att ”den svenska skolan försummar människans religiositet och producerar arroganta människor som tvingas till en hårdhet som leder till en underutvecklad förmåga att förstå förhållandet mellan rättigheter och skyldigheter och att visa respekt för andra” men det skulle inte vara hela sanningen. Jag skulle också kunna påstå att ”den sociala miljön i den svenska skolan är förtryckande och skadlig för både flickor och pojkar”, men det skulle inte heller vara hela sanningen. En medvetenhet om att i stort sett allting har flera sidor, flera tolkningsmöjligheter och flera ”delsanningar” är kanske en akademikers viktigaste kännetecken, något som också gäller socionomer.

Det är därför av största vikt att vi innan vi ansluter oss till mobben som girigt slukar alla negativa bilder av islam och högljutt ropar ut sin avsky besinnar oss. Vi bör ta i beaktande att Dokument Inifråns skildring var grovt klippt och vinklad, något jag kommit till insikt om efter att ha tagit del av en rektors kommentarer till sina uttalanden. Vi bör också fundera över hur många skolor som besöktes utan att någon kritik kunde riktas mot dem. Vi måste fråga oss om muslimer som vill starta skolor för att kunna ge sina barn en god uppfostran verkligen kan vara så hemska som Moloudi förefaller mena.

En följdfråga blir då huruvida de brister som uppenbarligen finns beror på att islam och muslimer är ondskefulla företeelser eller om den viktigaste orsaken kanske är dålig kännedom om hur det svenska samhället fungerar och bristfällig utbildning och kompetens i pedagogik, psykologi etc? Islam och muslimer i större omfattning är något relativt nytt i Sverige och bildningsnivån är jämförelsevis låg. Det betyder dock inte att muslimer inte har någon rätt att påverka hur deras barns fostran och utbildning sköts. Vi måste vara ytterst vaksamma mot den demonisering av en svag minoritetsgrupp som pågår i vårt samhälle.

Björn Lindsten, Malmö

Lund 2003 09 06

[#SMSBilal] – [#islamSE] – [#bilalSE] – [#90sekunder]

Print Friendly, PDF & Email
Kategorier: SAMHÄLLET