al-Muraqaba
Ibn Qayyim al-Djawziyyah


Gud den Upphöjde sade:

Var förvissad om att Gud känner era innersta tankar så frukta Honom.[1] [Koranen, Kapitel 2 al-Bagarah [Kon] vers:235]

Och den Upphöjde sade:

Och Gud vakar över allt.[2] [Koranen, Kapitel 33 al-Ahzab [De Sammansvurna] vers:52]

Och den Upphöjde sade:

Han är med er var ni än befinner er.[3] [Koranen, Kapitel 57 al-Hadid [Järnet] vers:4]

Och den Upphöjde sade:

Vet han inte att Gud ser?[4] [Koranen, Kapitel 96 al-Alaq [Grodden] vers:13]

Och den Upphöjde sade:

Sannerligen vakar Vi över er.[5] [Koranen, Kapitel 52 at-Tur [Sinai Berg] vers:48]

Och den Upphöjde sade:

Han ser alla förstulna blickar och känner det som är gömt i människans bröst.[6] [Koranen, Kapitel 40 Ghafir [Han Som Förlåte] vers:19]

Och i Gabrielstraditionen återges att han – över honom vare frid – frågade profeten – över honom vare Guds frid och välsignelser – om al-ihsân. Och han svarade honom:

[Det är] att du dyrkar Gud som om du såg Honom. För sannerligen, om vi inte ser Honom så ser Han oss. [7] [al-Bukhari & Muslim]

al-Murâqabah är framhärdandet i gudstjänarens kunskap och övertygelse om att Sanningen (Gud – al-Haqq), upphöjd och prisad, vakar över hans inre och yttre. Att hela tiden inneha denna kunskap och övertygelse är murâqabah och det är frukten av hans kunskap om att Gud, upphöjd vare Han, vakar över honom, betraktar honom och lyssnar till hans ord. Och att Han vakar över handlingar vid alla tillfällen och varje minut, över varje själ (nafs) och varje ögonkast.

Försummelse av detta leder till separation från det tillstånd som begynnelsens folk uppnått [8][Ar. Ahl ul-bidâyât. Dvs de människor som uppnått de inledande stationerna längs med den andliga utvecklingsväg som sh. ul-islâm cAbdullâh al-Ansârî beskriver i sin bok Manâzil … läs resterande. Så hur är det då med tillstånden hos de som aspirerar (på andlig utveckling – murîdîn) eller de som har insikt [om de skulle försumma murâqabah].

Al-Djarirî sade: den som inte stärkt sin Gudsfruktan och sin murâqabah mellan sig själv och Gud den upphöjde, den når heller inte avslöjandet (av andliga insikter – kashf) eller dess bevittnande (mushâhada).

Och det sägs: Den som fruktar (râqib) Gud i sina tankar (och begär – khawâtir), han lägger band på sina lemmars handlingar.

Al-Djunayd sade: Den som är ståndaktig i sin murâqabah fruktar förlusten av så bara ett ögonblick [ägnat] åt annat än sin Herre.

Dhu l-Nûn sade: Tecknet på murâqabah är att man föredrar vad Gud sänt ned, att man upphöjder vad Gud upphöjt och föraktar vad Gud föraktat.

Och det sägs: Murâqabah är hjärtats observerande av Sanningen i varje gång och i varje steg.

Al-Djarîriri sade: Påbudet här bygger på två delar: att din själ (nafs) är oskiljaktigt från övervakandet av Guds, den Upphöjde och att kunskapen om ditt inre ligger fast.

Ibrâhîm al-Khawâs sade: Murâqabah är inre och yttre uppriktighet mot Gud, upphöjd och prisad.

Och det sägs: Det bättre av vad människorna kan hålla fast vid längs med denna väg är muhâsabah (självexamination), murâqabah och att med kunskap över-vaka sina handlingar.

Källa:
Djawziyyah, al- Ibn Qayyim, Kitâb Madâridj us-Salikîn, Dâr ul-Hadîth 2003
Lund 2021 080 22
Print Friendly, PDF & Email

Fotnoter:

Fotnoter:
1 [Koranen, Kapitel 2 al-Bagarah [Kon] vers:235]
2 [Koranen, Kapitel 33 al-Ahzab [De Sammansvurna] vers:52]
3 [Koranen, Kapitel 57 al-Hadid [Järnet] vers:4]
4 [Koranen, Kapitel 96 al-Alaq [Grodden] vers:13]
5 [Koranen, Kapitel 52 at-Tur [Sinai Berg] vers:48]
6 [Koranen, Kapitel 40 Ghafir [Han Som Förlåte] vers:19]
7 [al-Bukhari & Muslim]
8 [Ar. Ahl ul-bidâyât. Dvs de människor som uppnått de inledande stationerna längs med den andliga utvecklingsväg som sh. ul-islâm cAbdullâh al-Ansârî beskriver i sin bok Manâzil as-Sâ’irîn – Den vägfarandes etapper – på vilken Ibn ul-Qayyims bok Madâridj us-Sâlikîn är en kommentar på och från vilken denna text är hämtad – övers.]
Kategorier: Tron (Iman)